Det är en sak som jag har glömt bort att berätta för er. För två veckor sedan var jag iväg på ett garden party/housewarming i norra London. Vi var 20-25 personer som hängde i L´s nya hus och ungefär hälften av alla känner varandra ifrån ett och samma jobb. Det är lite häftigt hur det kan bli, för vi blev inte vänner efter att jobbat på samma ställe i flera år. Utan vi blev alla vänner efter att jobbat tillsammans i ynka 2-5 månader! Och det var hela 2,5 år sedan! Det känns rätt häftigt (och lyxigt) att vänskapen inte har försvunnit under tiden och att vi fortfarande håller kontakten med varandra. Vi ses fortfarande ibland på middagar, födelsedagar m.m och hör fortfarande av oss för att se hur de andra mår.
Jag blir glad när jag tänker på det, på hur det ibland inte krävs så mycket för att kunna skapa en långvarig vänskap. När jag pluggade i Stockholm så brukade jag jobba extra med försäljning. Jag jobbade med ett helt underbart gäng människor i alla möjliga åldrar och backgrunder. Om jag inte minns fel så var den yngsta 16 och den äldsta 80 år och resten var en rätt jämna blandning däremellan. Och alla umgicks och pratade med varandra, oberoende ålder, kön och erfarenheter. Det var en extremt givande gruppdynamik för alla hade något bra att tillföra gruppen. Nu blev den avdelningen nerlagd för ganska precis 3 år sedan, gruppen splittrades och alla försvann vidare till sitt. Det roliga är att en stor del av det gänget håller fortfarande kontakt med varandra och träffas kanske en gång varannan månad.
Annars är det så många människor som har tagit en stor del i mitt liv under en begränsad period. Sen flyttar de ifrån London eller hamnar i en helt annan livsfas eller på ett eller annat sätt så flyter den där nära vänskapen ut i sanden. Jag kan träffa dem ibland eller skicka iväg ett eller annat mejl, men med många så blir det aldrig samma sak. För livet kommer emellan. Det är därför det är så himla skönt att det inte alltid blir så.
The post Fantastiska vänner & vänskaper appeared first on .